Om Fäbodkalendern 2012

Det hela började med projektet “Budeiekalenderen™ 2008” när fotograf och journalist Ingrid Eide dokumenterade den traditionsrika fäbod-/säterkulturen i Norge. Projektet fortsatte med “Budeiekalenderen™ 2010” och “Budeiekalenderen™ 2011”. Med Fäbodkalendern™ 2012 har kalendern blivit interregional!

Fäbodkalendern 2012 är en gränsöverskridande dokumentation i ord och bilder av fäbodbrukare i Dalarna och Fjällregionen i Norra Hedmark i Norge. Kalendern produceras på initiativ av fotografen och journalisten Ingrid Eide, utifrån det material som hon har samlats genom intervjuer och fotografi på totalt 24 fäbodar på båda sidor om gränsen. För att kunna realisera denna gränsöverskridande kalendern har Interreg-projektet Scandinavian Heartland bidragit ekonomiskt med stöd för resor och datainsamling. Kalendern är dels finansieras av inkomster från annonsering och 30 procent av inkomsterna blir insatta på en fond som är ställs till disposition för  föreningar i det syftet att finansiera seminarier, möten och kurser i anslutning till fäbodliv på båda sidor om gränsen.
   Syftet med denna fäbodkalender är att lyfta fram de befintliga fäbodarna i området. Projektet ska också bidra till att stärka banden mellan fäbodbrukarna. Detta genom utbyte av erfarenhet och genom att skapa permanenta gränsregionala nätverk mellan de olika aktörerna inom fäbodbrukarna i Dalarna och Fjällregionen. Ingrid Eide har på eget initiativ utarbetat en kalender med material från fäbodområden i Norge sedan 2008 – något som fått nationell uppmärksamhet. Hon ville hitta svaret på vem den norska fäbodkullan/fäbodbrukaren är per idag och i vilken form hon eller han vil overleva.
   Samma fråga togs också upp av detta projekt på den svenska sidan. En kalender är ett bra sätt att visa fram fäbodlivet. Synlighet är viktigt för att fäbodlivet ska kunna överleva. Det är också viktigt i förhållande till fäbodturismen som många har som binäring. I Sverige tror visst en del folk i särskilda regioner att fäbodlivet i grannlandet Norge inte existerar, samt att de flesta på den norska sidan vet alltför lite om dess motsvarighet i Sverige. Trots detta finns det alltså massor av gemensam historia som berör fäbodlivet i detta gränsregionala område. Men trots dessa likheter har det varit skillnad i utvecklingen på var sida av gränsen. Även om distriktslantbruket på norsk sida har ändrats snabbt finns det fortfarande kommuner över gränsen som har jordbruket som den starkaste näringen.
   I dag ser vi emellertid att utmaningarna för fäbodlivet är mycket är mycket snarlika. Yttre påverkan är lantbrukspolitiska frågor som rovdjur, krav på större effektivitet och rationalisering. Stram ekonomi, jordbruk och bristen på rekrytering till jordbruket är andra faktorer. Kan de nya trenderna med upplevelsesekonomi, kortrest mat, ren mat och ekologiskt jordbruk ge fäbodlivet och fäbodbrukare en ny renässans?  I Norge finns ungefär 1300 fäbodar och av dessa är ca 200 kollektiva fäbodar. I Sverige, finns det nu omkring 300 fäbodar. Hedmark fylke är på andra plats i Norge med totalt 230 fäbodar i drift. Dalarnas Län är på andra plats i Sveriges med ungefär 120 fäbodar.  Av alla dessa är totalt tolv stycken (sex norska och sex svenska) presenterade i denna kalender.
   Här visas fäbodar, områden och tillknutna människor som alla har en historia att berätta. Berättelserna är dels om de som har erfarenheten och fäbodlivet bakom sig och dels om de unga människorna som har möjligheterna framför sig. Detta är historier som måste berättas! På de sista sidorna av kalendern finnas en något mer djupgående text till var och en av fäbodarna. Här kan det variera om det är fäbodbrukarens historia eller fäbodens historia som berättas. Det framgår här också vilka skillnader det är mellan hur fäbodarna drivas i regionen.

Vissa allmänna slutsatser efter en resa till fäbodar i Fjällregionen i Norge och Västra Dalarna i Sverige: 

Skillnader

• Större enheter på den norska sidan, flera mjölkkor och mer mjölk. Här finns inte längre de som mjölkar för hand, i motsats till den svenska sidan där det är ganska vanligt. Förädling av mjölkprodukter görs i mycket mindre utsträckning på den norska sidan. Norska TINE har plikt att hämta mjölken tre gånger i veckan. Sådan plikt har inte svenskarnas Milko. Därför finns produkter för försäljning direkt från fäboden i betydligt större utsträckning i Sverige än på den norska sidan.
• Svensk fäboddrift är mer grundad på idealism och medvetenhet på upprätthållande av gamla traditioner.
• På norsk sida hör fäboden gården till och har gjort så i generationer. På den svenska sidan är det inte ovanligt att brukare hyr fäboden, ofta långt från gården (ex. Valdalsbygget). Detta kallas ”fjärrsätring” i Norge och har tidigare varit vanligt i vissa delar av landet, men inte i Fjällregionen.
• De svenska brukarna är oftast själva på fäboden. På den norska sidan, är det mer vanligt med anställda fäbodkullar, ofta bestående av norska och utländska studenter, gärna även östeuropeisk ungdom.
• Mjölkproduktion med kombinationen ko och get är vanlig på svenska sida. På norska sidan har man antingen ko eller get.
• Djurbesättningen i Sverige består mestadels av fjällko (rörosko som det kallas i Norge). Högst 10-12 djur på dom fäbodar vi har besökt hittills. På norska sidan består besättningarna av NRF (norska röda ko) med mellan 17 till 30 mjölkkor. I Fjällregionen har alla fäbodar i Norge vägtillgång för mjölkbilen. På den svenska sidan måste man ta sig till en del av fäbodarna till fots.

Likheter

• Upplevelsesturism i anslutning till fäboddriften är mycket vanligt som extra inkomstkälla.
• Utmaningarna i förhållande till rovdjurs-problematiken är likartade för de båda länderna.
• System med två fäbodar ( i Sverige) ock tre i Norge var vanligt i ett länge historiskt perspektiv. På den svenska sidan kallas detta ”långfäbod” och ”hemfäbod”. På den norska sidan är namn som ”vårseter”, ”sommerseter” och ”høstseter” det som brukas. ”Vårseter” och ”høstseter” var oftast på samma fäbod.   Tamdjuren går på utmarksbete i Sverige, medan det i Norge är mer vanligt att ha utmarksbetet inom stängslat område, nära fäboden.
• Lockens användning och utbredning. Folkmusik i ord och ton inspirerad av fäbodliv.
• Många gemensamma traditioner, särskild mjölkbaserad livsmedel. Fisk och flötgröt är en traditionell sammansättning och helgmat i Nord-Österdal. Denna tradition är mer utbredd på den svenska sidan än längre söderut i Österdalen. Produkter av smör, ost av olika sorter, oftast mycket lokala variationer, messmör, dravle och långfil. Kombinationen ”Skjörost” och gräddfil med ”spekemat” (saltad/törkad/rökt kött) har dock ingen tradition på den svenska sidan. Dravle är det näraste man kommer skjörosten.

Scandinavian Heartland är ett gränseregionalt samarbete inom Interreg Sverige-Norge 2007-2013. Samarbetet inkluderar Dalarna i Sverige och Fjällregionen i Norge. Syftet med projektet är att stödja ekonomisk väkst och attraktiva boendemiljön i distrikterna med fokus på att öka antalet fastboende og besökande.

Mer information på www.scandheart.org

Ingrid Eide
Fotograf og journalist
ingrid@eide.no

Utgiver: INGRAFO, 2540 Tolga
Idé og foto: © Fotograf Ingrid Eide                               Grafisk utforming: © INGRAFO
© 2013 INGRAFO. Alle rettigheter. Kopiering og bruk av materiale fra denne siden er ikke tillatt uten samtykke.
Oppdaterad 30-05-2022

Bli tilhengerav INGRAFO
på Facebook

Fäbodkalendern